När jag blir stor...

ska jag bli grävmaskinist. Det verkar vara ett bra jobb eftersom det verkar som om man inte behöver göra speciellt mycket om dagarna.... På vår tomt har det nämligen inte hänt ett jota den senaste veckan och nu börjar det faktiskt kännas lite oroligt i min lilla mage. (Ni som känner mej vet ju att den alltid mår så himla bra annars)

Om 4 veckor kommer huset och jag börjar fundera på om jag drömmer sanndrömmar eller inte.
Det skulle kunna vara så om det visar sig att grundnissen talar om att "det nog inte behövs någon grund eftersom huset ändå är på väg och att vi ju faktiskt skulle kunna prova att köra utan grund til huset".
HUA!
Jag är ju visserligen född sådan att jag alltid lyckas stressa upp mej för saker helt i onödan och ödsla mycket energi på att gå runt och vara irriterad, allt för att det sedan ska visa sig att det inte alls var något att vara irriterad över eftersom det allra mesta löser sig... På något sätt. Kontentan av det hela är att jag innerligt hoppas att jag ska kunna dra samma lärdom av detta som jag gjort av så mycket annat: Det löser sig!


Men medans min mage knorrar på och är lite ledsen, försöker jag att ockupera min hjärna med lite annat smått och gott. Som att leta efter en passande postlåda till exempel. Eller fundera på vilket färg vårt grundlösa hus ska ha.

Här kommer lite förslag: (på husfärg alltså)

http://www.husknuten.se/husutstallare.html

http://www.huskataloger.se/SmaalandsVillan.aspx

Observera att båda dessa hus har grund. Spännande färger va? Svart eller vitt, den stora frågan i vårt hushåll.

//Mrs. L

Kommentarer

Nu har jag äntligen förstått hur man gör för att lämna kommentarer. Så nu kan ni göra det.... om ni vill alltså! Och lämna även om ni inte vill också för den delen...
Fast idag har jag som vanligt inget att skriva eftersom dom fortfarande inte har gjort något på tomten! Det har snarare gått bakåt eftersom dom tydligen har varit och hämtat den enda grävmaskinen som stått på tomten i en vecka nu. Effektiva grundläggare....
Jag har varit och klippt till mig lite, det blev himla fint!
Imorron ska jag bota min ömmande, träningsvärkande mage med lite träning, så ikväll ska jag unna mej en semla!

P&K/ Mrs. L

...

Har inget att skriva! För det hände ingenting med det där jäkla bygget! Jag blir så trött!
Hur sjutton kommer det sig att det ska ta sån himla tid att gräva en liten grop... Eller förstås det är ju inte så konstigt att det inte går så fort när man inte ens är där! Jag vill ju liksom att det ska vara i slutet av Mars nu så att vi får flytta eller åtminstonde i början av mars så att huset kommer någon gång!
Det här börjar bli lite långdraget tycker jag. Har aldrig varit med om att en vecka gått så långsamt. Fast när jag tänker efter kanske det kan vara bra eftersom det annars går så förskräckligt fort...

I helgen tänkte jag iallafall ockupera mina tankar med annat genom att ta en tur på stan med fina fröken G och även bjuda hem till lite party på söndag till förmån för min söta lillasysters extraknäck, att sälja Mary Kay-produkter. Hon är duktig min lilla syster, storasyster blev riktigt impad förra helgen när hon höll sin första session, som det så fint heter!

Ska även visa vårt fina skåp som unga fröken Karlsson målat om till oss inför flytten! Ytterligare ett extraknäck som hon har!

Vega tycker också att det är tråkigt att vänta på det nya huset och har parkerat sig i fönstret på dörren i väntan på bättre tider.

Ja, det blev ju trots att lite skrivet, men nu får det vara bra!

På återskrivande när det verkligen har hänt något!

Tjipp/ Mrs. L

Det går segt...

2 högar ligger det på tomten nu... En liten med jord och en desto strörre med snö. Det står en grävmaskin där också och en himla massa annat bråte. Men nu då, hallå, sätt lite fart! Hur det möjligt att tiden kan gå så långsamt?
Försöker att sysselsätta mig med annat för att tiden ska gå lite fortare, till exempel packa alla 1000 ljuslyktor som göms i skåpen hemma hos familjen L.
I lördags införskaffades 3 stycken nya på Nordik som hade 75% REA. Kunde liksom inte låta bli...
Mr M blev glad... att jag inte kom hem med fler än 3...

P&K/ Mrs. L

Alla vägar leder till Sjösa

När jag var liten trodde jag att alla vägar ledde till Sjösa. Eller ialla fall via Sjösa....

Och oj vad frustrerad jag blev på mina "elever" när dom inte kunde svara på frågan:

"Hur kommer man till Amerika om man åker via Sjösa?" när vi lekte skola i mitt rum utan bara blåste pappersserpentiner och ritade streckgubbar.

Så här i efter hand man kanske kan tycka är lite märkligt.

Dels för att jag nu, si så där 20 år senare insett att det skulle vara helt omöjligt att alla vägar skulle gå via Sjösa (Nyköpings kommuns väghållning är på tok för dålig för det) och dels för att jag nu lyckats bibehålla ett jobb där man faktiskt behöver både pedagogisk kompetens och betydligt mer tålamod än vad jag kunde uppbringa då...

Efter det har jag både konstaterat att alla vägar inte leder till Sjösa och att man behöver utveckla både tålamod och pedagoiska kunskaper för att klara sig skapligt här i livet, när det ser ut som mitt gör. Jag har också lyckligtvis nog klarat av att genomföra detta.

Utan att bli allt för sentimental skulle jag bara, med det här inlägget, vilja konstatera att livet kanske ger en små tecken om man nu väljer att se dem som det.

Att jag som 5-årning hade ett sådant brinnande intresse för den lilla stadsdelen Sjösa, utan att egentligen varit där, senare lyckades ragga upp en Sjösa-bo som utan minsta problem skulle kunna nomineras till och vinna titeln världens bästa Man, tycker jag nog att man skulle kunna, vid närmare eftertanke, betrakta som ett sådant tecken.

Jag gillar livet. Även om det ibland kräver betyligt mer tålamod än vad man under en livstid kan uppbringa.

Och kanske är det så att vissa saker i livet är förutbestämda och kanske kommer alla vägar någon gång att leda till Sjösa.... Och kanske kan man se tecken i det lilla om man kommer ihåg att blåsa pappersserpentiner eller rita streckgubbar eller kanske bara ge sej an det som faller en in, för livet blir ju i alla fall kanske inte precis som man tänkt sig...

Och framför allt ska man nog komma ihåg, att även om livet inte alltid blir som man tänkt sig, så kan det bli förbannat bra ändå!

P&K/ mrs. L

20 ton snö

Att hitta motivation till att göra något efter en semester är inte det lättaste.
Det har varit 2 helt underbara veckor (gillar egentligen inte riktigt att beskriva något som underbart, eftersom jag tycker att det kan låta lite fjompigt och  ofta en aning överdrivet, men i det här fallet är det inte det). Jag tror fasen att jag är kärare i min man nu är någon gång tidigare!

Det är inte heller lätt att hitta motivation till att jobba när man har ett hus på G! Nu börjar det hända grejer!
Jag vet att jag lovat bilder för längesen. Här kommer en ynka liten bild, för jag har inte ännu kommit på hur man lägger in bilder från min telefon till datorn (eller jag har inte orkat).


Här är tomt nummer tolv, med lite pinnar. Det är nämligen precis efter utsättningen av tomtpinnarna.

Hur som haver, skorna skaver, så har dom iallafall börjat med GRUNDEN idag!!! Det är faktiskt värt tre utropstecken. Och det är knappt en millimeter tjäle i backen. Det blev vi varse idag när vi begav oss ut på tomten, för att ställa oss i vardagsrummet och titta ut över ägorna. Det vill säga, vi stod i frusen lera mitt ute på en åker och glodde ut i mörkret, men tro det eller ej, det kändes otroligt bra!

Problemet med att bo i Sverige under vinterhalvåret, förutom att det är kallt, fullt med snö och himla dyr el är också att det är så förbaskat mörkt. Jag tror banne mej inte att jag sett den där plätten med mark i ljus på minst ett par månader (eller iallafall ett par veckor). Annat var det på det här stället, där vi spenderade 2 veckor som bröllopsresa!

Langkawi, Malaysia

Drömmer mej nu tillbaka, drar på mej löparskorna och beger mej till gymmet för att se om det går att göra nåt åt det där som uppkommit efter alltför mycket vin och god mat på semestern. Återkommer med uppdatering om grunden och kanske lite mer bilder när det händer mer och kanske blivit lite ljusare.

Till sist vill jag bara tillägga att jag är ytterst tacksam att jag slipper skotta bort all snö som ligger på tomten, det är ju typ 20 ton! Det skulle nog ge snygga muskler(eller ond rygg) om man skulle skotta allt det.

P&K/ Mrs. L