Det tar på krafterna...

... att packa, rensa och hålla koll på alla byggjobbare! Jag är banne mig helt slut och då har inte det stora jobbet börjat än... Jag säger som Melissa Horn: Hur ska det gå?

För övrigt är jag nog den enda i denna stad som är lite glad över att det yr snö och blåser småspik. Nu får vi ju valuta för pengarna vi lagt på vintertäckning. Det gäller att se det positiva i det hela!
Grunden är en bra bit på väg och min käre make går runt och är mycket skeptisk till om de verkligen har mätt ut rätt på tomten och om 7 meter hemma är lika mycket som 7 meter där. Man kan ju tycka att kommunens kartenhet borde ha utbildning och kunskap i metersystemet och hur man använder sig av både måttband och GPS-koordinater, men det verkar vara något som Mr. L tvivlar lite på just nu. Jag försöker med lugnande ord att stilla denna oro genom att påpeka just detta, men kan inte låta bli att smittas lite av det och fundera på om det inte åtminstone är väldigt korta metrar som dom använt sig av. Resultatet av detta har blivit att vi helt sonika har bestämt oss för att åka dit med ett måttband imorgon. Exakt vad vi ska göra om det visar sig att 7 meter är kortare för dom än vad de är för oss är ännu lite oklart... Det återstå att se!
Grundentreprenören har faktiskt visat sig på tomten varje dag den här veckan och faktiskt till och med jobbat. Det ser ut som det går som det ska och vi knackar i trä och hoppas att det fortsätter på det viset.  Jag hoppas att jag kan delge er lite bilder på framstegen som skett under den senaste veckan, om snön behagar sluta falla någon gång!

Inspirerad av veckans deltagare i "Halv 8 hos mig" avslutas detta inlägg följande:

Frid vare med er, systrar och bröder!

Tjipp och hej!